Lördag! jag älskar lördagar, mest för att jag vet att jag är ledig en hel dag till. Tyvärr tar det ofta ganska lång tid tills jag komemr igång på lördagar för jag tycker ju att jag har hela helgen på mig. Jag sover gärna lite längre, ligger gärna och drar mig och ja, det tar ett tag innan jag får ändan ur sängen så att säga. För ofta ganska långa samtal med mig själv om huruvida jag verkligen , verklien måste gå upp just nu?
Idag var inget undantag. Jag låg där i mitt ljuvliga sovrum och lyssnade på fågelvkittret. Äntligen hade motorvägstrafiken letts tillbaka till motorvägen, ja, de var något arbete de höll på med så trafiken har gåt här genom byn nån vecka. Oerhört tråkigt för jag hör dem så mycket då. När jag nu låg där och lyssnade på fåglarna och såg solstrålarna strila in genom persiennerna funderade jag på varför jag skulle gå upp över huvud taget, när jag nu ändå har det så skönt? Jo, då kom jag att tänka på en sak. Jag vill ha en ny säng.
Jag älskar min säng! Skulle lätt kunna bo i den. Däremot skulle jag vilja ha en bredare och en sängram som inte knakar och gnisslar så mycket. Det var inget lyckat köp, men Blocket är bra när inga medel finns att tillgå. Tackar allra ödmjukast pojkvän för jag fick ju faktiskt en av sängarna av honom. LOVE!
Annars hade jag allt stått utan säng förra sommaren...

Drömmen om säng får allt vara så länge.
Nu ska jag ta tag i min lördag och sy klart min kostym inför kvällen Mexicofest! Jag komme rnite se klok ut! haha Men det ska bli väldigt roligt.

Och vet ni vad jag har faktiskt gått ner 5,1 kg! Fastän jag hela tiden tjatar om att jag inte går ner något.
5 kg är ju faktiskt en del ändå, 5 mjölkpaket!

Hejja mig!

Tjolahopp, tjolahej, hejja Loreen!
Ja, jag är en inbiten eurovisionälskare och har just suttit och darrat på läppen till Loreens fina framträdande och jag hoppas, hoppas att det håller hela vägen i år.

Jaja, åter till min liv som tjockis. Eller kanske ska jag vända på det, mitt liv som fantastiskt snygg och humoristisk lantlolla. Ja, man får ju inte roligare än man gör sig brukar det ju heta.
Vet ni vad, jag har gjort ett sådant jädra framsteg! Igår var jag så himla peppad så jag tog ut den gamla fina stålhingsten och gav mig ut på en cykeltur "live". Japp, inte bara hemma i vardagsrummet. Nu måste jag ju tillägga att det faktiskt är bra mycket jobbigare att cykla utomhus, det är massor av backor hela tiden och alltid motvind! jag letar fortfarande efter rundan som enbart är svagt nedför...

Hur som helst. Ganska länge har jag gått och tänkt att det vore kul att cykla Asigerundan, ja, det är ett skitlitet samhålle som ligger några km härifrån och därifrån tar man höger till Öinge, ett ännu mindre samhälle.. nej inte ens samhälla, ställe! Sedan kör man förbi Uppnora, ja det är väl en 5 hus eller så, och till slut är man åter tillbaks i underbara Getinge. Hela rundan mäter strax över 15 km. Igår cyklade jag den! Wihoo. Skitnöjd.
Åh vet ni vad?
Jag gjorde det idag igen!!! 3 minuter snabbare än igår haha...

Estland by the way.. riktigt fin låt!

Tillbaks till min cykeltur... Den här lilla rundan är nog bland det vackraste landskap jag vet! Därför gör det inget när en och anann bil susar förbi och får se låren dallra...

Tusan vad varmt det varit idag. Härligt, härligt men farligt, farligt. Jag har inte vant mig ännu, tyckte det kom väldigt fort. Fast jag klagar inte.

Vi hade grillkväll i afton hos mamma och pappa. Supergott med grillat, sallad och tog bara fjuttiga 2 små, små skedar med bearnaise. Gud vad det är gott. Syndigt gott. Men nu jävlar har jag ju bestämt mig!

Vet ni vad som händer sedan? Vet ni vad mamma hade jgort?

CHOKLADSÅS!

Alltså mammas chokladsås är inte som alla andra chokladsåser, den är himmelsk. Så len så den gör nästan ont, så god är den. När vi var barn, min bror och jag, stal vi av den jämt. Fanns det en gryta gick vi jämt och nallade några skedar då och då.
Jag förde en väldigt lång överläggning med mig själv om hur jag nu skulle göra. Hela mitt inre vrålade och suktade efter denna sås. Jag stretade och kämpade inombords! Mamma blängde lite försiktigt åt mtt håll och frågade om jag skulle hitta på något elakt nu när hon bjöd på chokladsås, för det hade jag ju skrivit på bloggen. Mer eller mindre hotat alla som skulle bjuda på något gott. Jag fck lova att inget ont skulle hända.

Jag fortsatte min inre kamp och kom tillslut fram till att jag fick lov att ta en liten, liten klick glass och lite, lite sås. Hade ju trots allt hunit olja hela trädäcket och gå en powerwalk på 36 min innan.
Det gick bra. Så sjukt gott. Det kittlade helt klart ändå ner i tårna. och jag var jättenöjd.

Sen stog den där. Framför oss på bordet. Alla barnen tog om flera gånger. Alla njöt och hummade om hur god den var. Tillsut gick det inte att stå emot denna frestelse, jag vara bara tvungen att ta en liten, liten klick till.

Åh herre gud så gott det var!!

Och vet ni, jag ångrar ingenting! Jag har skött mig exemplariskt under dagen och ja, jag får väl ta och träna extra mycket i morgon!

och du brorsan, du kan fetglömma att du ska locka mig med dina ahlgrensbilarpåsar i bilen! ;)

Jag hade det så väl planerat. Skulle gå upp tidigt ch ta en promenad innan jag cyklade til jobbet. jag var så på G, så laddad.
Vad gör jag? Jo, jag försover mig!! Med 1½ timme! Får skynda mig upp, slänga på mig kläderna och slänga ihop min frukost och ner i kylväskan för det är redan 28 grader varmt, kl 08.00. Tänker sedan att nej, jag hinner inte cykla utan jag får ta bilen. Då hittar jag inte bilnycklarna. Rusade runt och letade efter dem i 10 minuter tills jag ger upp och får ringa efter min bror som får komma och hämta mig. FAN!
Jag är så jävla disträ och så förvirrad. Samtidigt kan jag inte låta bli att gapflabba för det är så himla likt mig. Ja, när jag körde ifrån stockholm i söndags stod ju pojkvännen med mina husnycklar i handen och undrade om det inte var något jag hade glömt haha... Kul den hade varit att komma hem utan dem!!
Jag måste få lite mer struktur på min vardag. Kanske börja använda det där nyckelskåpet som hänger innan för dörren. Det är ju inte bara till utsmyckning. Men det är lite litet. Kanske ska bygga mig ett större. En anann gång. Måste hitta alla bilnycklar först.

Jaja... Får ta en lång promenad ikväll. Fast vi ska grilla hos mamma och pappa, hela familjen. Jaja. I morgon då ska jag fortsätta med träningen.

Jag har som sagt tillbringat lite drygt 5 timmar i bil idag. Man hinner tänka VÄLDIGT mycket på de lite drygt 5 timarna och jag kan bara kosntatera en sak. Jag har förbaskat dålig självdisciplin och nu har jag suttit och läst andra superinspirerande bloggar om andra människor som gjort helt otroliga viktresor! Ja, jag kommer länka dem lite senare för nu måste jag gå och sova.
Men det jag just nu eller ja, för en stund sen är;

NU JÄVLAR!

ja, att gå ner 4 kilo på nästan 5 månader eller.. hm startade bloggen i augusti förra året... Ja ni förstår.. det går inte riktigt som jag hade tänkt mig!

Men nu! Nu jävlar!
och den som bara ens försöker bjuda mig på godis, fika, tårta, glass... eh... te med socker i. Ni ska.. äh det vet jag inte, men jag ska nog komma på något elakt!

Puss och godnatt
(kanske att det var något av ett trött i mössan inlägg, men wow. Nu jävlar)

Jag har ju inte lagt ut så många bilder på mig själv... men här: en förebild! i dubbel bemärkelse! Lite ordfyndig, jag vet.

FÖRE:

Vi har nu landat hemma i Halland efter några helt underbara dagar i storstan.
Lite smått vimmelkantig efter alla timmarna i bilen och framför allt, jag är en ritkigt BAD MAMA!!!

Jag tog med det överblivna godiset, ja lördagsgodiset som vi bara var tvugna att köpa igår och det är ju hemskt synd att slänga det, det kan jag ju ha som muta om det blir mycket tjat i bilen på vägen hem!

Det tog ungefär 45 sekunder av bilfärden hem innan min första tanke kommer "men somna för fan så jag kan öppna godispåsen"
NEEEJ, så får man ju inte ens tänka! jag är mamma, jag ska vilja ge bort saker till mitt barn inte roffa åt mig allt själv!
Nu hade jag dock lite tur för det tog bara 7 minuter sedan sov hon och sov sedan i nästan 3 timmar, vilket gav mig ett rejält försprång i godispåsen, vilken hos givetvis ville ha när hon vaknade av mitt prasslande. Då var jag så mätt så jag med hur generös och glättig röst som helst meddelade; Jamen visst sötnos, här! har du sovit gott?

Förrädare! Falska, elaka morsa!
Fat det var himla gott.

Nog talat. dags att ta itu med lite tvätt och annat inför ny jobbevecka i morgon.

Skickar med lite underbara härliga bilder från helgen!
Skansen
Backarna slapp jag inte!! Tyresta Nationalpark
2 fina!
Vi förstår inte hur hon orkade springa mer efter en promenad på 8-10 km??
Fin du är Seth, får jag pussa dig?
PUSS (på pannan tack och lov)

Jag har idag blivit vallad i Tyresta nationalpark. Vi kom överrens om en runda som skulle var 5 km lång. Det tyckte jag lät bra då vi även hade med min dotter, 5 år.
Efter lite drygt 2 timmars promenerande så kom vi ut ur skogen varpå den här lille jävla 08:an som jag för tillfället bor hos flinar upp sig och säger;
-ja.. eh blev kanske lite längre!
-no shit Sherlock!
(sparka mig på smalbenen!!) Gör det, jag lovar, jag skulel ändå inte kännt nån skillnad från den enorma smärta jag redan upplever i mina vadmuskler!

Det vsiade sig att han medvetet tagit några svängar lite hit och dit för att gå en längre tur!
(Sparka mig på smalbenen!!)

Jag kunde  mot slutet av rundan konstatera att jag var i något bättre from än en 5-åring, det är ju alltid något.
-Men hon springer ju och skuttar lite då och då, Anna?
-Suck. - - - Jag är i något SÄMRE form än en 5-åring.
(Sparka mig på smalbenen!!)

Vi har även konstaterat att det är i Tyresta natinalpark som man gör sig av med folk. Ja, ni vet som man ledde ut gamla hästar och hundar  förr i tiden när de var antingen för gamla eller sjuka och ja, avlossade ett enkelt litet skott. vi mötte lite underligt folk idag och ja.. tre gick in, två kom ut....

Just nu är vi allt lite trötta alla tre, sjunkit ner i soffan och ska se en film. Tack och lov att jag får åka hem i morgon. Fast han börjar redan yra om att vi ska åka dit igen i morgon innan vi börjar köra hem...

Ännu en solig och härlig dag har passerat ovan mitt huvud och dagen har varit helt underbar. Eller ja, nästan för jag har sådan fruktansvärd träningsvärk i vänster vad. Nog för att vi promenerade 5 timmar på skansen igår, men hallå??! Träningsverk av att promenera.... jag måste verkligen börja träna på riktigt nu.

När jag var liten fick jag aldrig, eller jag kanske inte ska säga aldrig, men jag kan inte komma ihåg att jag fick ballonger med motiv av olika figurer, kanderade mandlar, spunnet socker eller annat tillbehör som hör tivoli till. Detta har ju givetvis även påverkat mitt vuxna liv som mor och det är högst sällan som min dotter får njuta av ovan ting när vi är ut och promenerar. Som idag, vi har varit på skansen och firat Norges nationaldag 17 maj. Fantastiskt vackert väder, alldeles lagom varmt att gå omkring i och alldeles underbar atmosfär med alla välklädda männsikor och alla fina djur att titta på. Just av denna anledningen tänkte jag att;
-äh idag firar vi lite extra, vi tar en glass! vill du ha en glass tindra?
-ja, jag vill ha en skummig glass
-jaha.. äh.. du menar mjukglass?
-nej, en skummig glass
(oh herre jävlar, vad fan är en skummig glass?!? Jag måste ju bara lösa detta för jag känner ju min dotter och hittar vi ingen skummig glass kommer vi gå och vara osams resten av dagen, eftersom jag redan nekat polkagris före lunchen, ponnyridning och hon vägrade kissa när vi var på toaletten!!)
-DÄR MAMMA!!
- jaha.. spunnet socker (säger jag något besviket, för sådant köper man ju bara inte, det fick jag aldrig som barn!)
Jo men jag vet inte var man köper det Tindra, och om vi inte hittar var man köper det, går det kanske bra med en vanlig glass?
-mmm fast jag vill gärna ha en skummig glass.
(Helvete!)
-Jo, men vi ska ju ha mjukglass och det vore ju tråkigt om du inte fick något, så om vi inte hittar stället som säljer skummig glass, så kanske det ändå går bra med en riktig glass?
-mmm
DÄR MAMMA! (fan tror ni inte där kommer en hel amré med 5 åringar och skummiga glassar?och det är som ett myrstråk från det där ståndet...Maximal otur måste jag ju säga.) Kan inte på något vis hitta på en anledning nu till att inte köpa henne en sådan varpå vi ställer oss i kö.
Jag kan inte beskriva min 5-årings glädje med andra ord än ren skär lycka! Självklar smakar jag lite själv, tuggar i mig detta gullfiberliknande kladd. Vi vänder sedan våra fötter mot glassståndet och njuter av mjukglass. Läsk, korv och spagetti samt polkagris är också något som åker ner under denan fantastiska dag på skanen.
På måndag får jag allt börja träna igen.

Lite senare idag vänder jag bilen mot stockholm. Jag och dottern skall tillbringa en långhelg i huvudstaden och träffa underbara människor. Det ska bli helt fantastiskt. Igår packade vi. Jag tänkte att jag för en gång skull, skulle var lite pedagogisk och få min dotter till att packa lite själv. Jag förklarade att vi ska vara borta i 4 dagar och således behöver hon ha kläder för 4 dagar. Så, Tindra, 4 trosor, 4 klänningar eller 4 kjol och blus. (ja, för i vårt hushåll används inte de jättefina byxor som ligger i hennes garderob helt oanvända. Nej, vi använder då hellre 4 storlekar för små strumpbyxor och en för liten klänning) Jag tror att hon faktiskt förstod att hon skulle ta fram lite av varje, eftersom vi inte rikgit har planerat alla dagar fullt ut och inte vet vad vi komemr att hitta på. Därför får vi ju ha med kläder för alla möjliga olika event.
Efter ca 20 minuters kacklande om denna måste med, och denna och mamma dehär måste jag ha med, kommer hons stolt in i arbetsrummet där jag för tillfället befinner mig och visar upp 7 par strumpbyxor av varierande sort. Jag försöker lite fint förklara att ; nej du behöver inte 7 par strumpbyxor för fyra dagars vistelse i stan. Hon blev ju nu lite ledsen eftersom hon ju bara tog med det hon tyckte var fint. Men packningen fortsatte och jag började packa min väska.
När vi nu är klara för avfärd, kan jag inte annat tänka än att det ser ut som om vi ska tillbringa 14 dagar i Thailand. Herre gud med kläder vi har med oss och jag som tänkte "jag har ingenting att ta på mig" när jag grävde i garderoben efter lämpliga outfits att ta med. Vad hände med att resa lätt? Det är tur att vi kör bil och inte ska släpa allt på tåg. Då hade vi båda fort välja bort hälften av allt som är nedpackat.

Trevlig resa!

Jag har på senare tid börjat motionera i skogen. Det är så ljuvligt tyst, fåglarna kvittrar och vitsipporna blommar under musöronen på träden. Det är så vackert så jag blir alldeles stum. Men min skogsrunda är allt annat än skön. Det är så mycket uppför!Därför tog jag faktiskt mobilkameran till hjälp för att ni ska få se vad det är jag kämpar med!

Här börjar det. Startbacken. Det är brantare i vekrligheten än på bilden, men ni får en liten uppfattning.



När jag kommer upp för första backen är jag svettig, anfådd och funderar på om jag inte skulle ta och gå hem igen. Då kommer nästa...

Nä! Just det, det var egentligen ingen paus från den första backen.. den fortsätter bara runt hörnet. Elakt att lura en på det viset.
Men upp det går jag. Flåsar på som en flodhäst och tänker att jaja, lite uppförbacke, det är nyttigt.
Sedan fortsätter det med lite planmark i 200 m inann följande småknystar tittar fram efter en sväng.


Phu, nu börjar det bli riktigt jobbigt kan jag lova. Jag är ju envis så den där sista lilla springbacken den tar jag några snabba kliv uppför. Sedan vilar jag. Stretchar vaderna. Andas. Förbereder mig mentalt. För sen kommer den.
Mördarbacken

som aldrig tar slut

och när man ser krönet, stretar och kämpar sig upp. Så ser man..

Där är en liten backe till.
Som inte heller tar slut...

Fast det gör den ju såklart. Och när man känner att man ser de andra trädtopparna och man förstår att man nått toppen är man så jädra nöjd. Tills man når krönet. Den kommer som en käftsmäll

ser ni den? Där är jävlar i mig en liten sketen backe till!!
Men när man väl kommer dit upp och vänder sig om. När hela Susedalen ligger för ens fötter. Så är det värt all möda. Jag skulle kunna stå här i timmar och bara titta på detta vacka underbara landskap.


Så i morgon gör jag om det. Upp igen för alla backarna och njuter av utsikten.
Ibland är det inte så dumt att vara lite tjock och behöva ut och röra på sig.

Det blir ju aldrig som man tänkt sig. Livet alltså. När jag var 15 år, avskydde jag lilla Getinge där jag är uppväxt. Förstod inte alls vitsen med att bo i ett litet samhålle omringat av åkermark. Jag skulle bli börsmäklare i New York! Stressen, skyskraporna lockade. Jag blev aldrig någon börsmäklare. Jag har inte ens varit i New York. När jag var 19 år skulle jag bli rörmokare. (Fråga mig inte hur jag kom att tänka på att jag skulel börja på den utbildningen, men det var ganska roligt att få lära sig lite svets och rördimensioner. Det har jag inte någon som helst nytta av idag) Jag blev aldrig rörmokare. När jag var 25 år skulle jag bli försäljningschef på IKEA. utbildade mig inom ämnet. Började till och med jobba på IKEA. Men jag blev aldrig försäljningschef.

Idag, 33 år är jag åter i lilla Getinge. 9 flyttar, många olika jobb och många förhållanden. Kärleken, den kärleken. Den har fått mig att flytta många gånger. Nu är jag hemma. Jag trivs här. Jag provar att låta kärleken komma till mig. Det går bra. Långa, långa samtal om hur framtiden skall vara, hur vi ska vara för att nå vårt drömliv. Det blir jättebra. För livet blir ändå aldrig som man tänkt sig.
Idag, 33 år jobbar jag på pappas företag. Ganska slitsamt, men faktiskt ganska kul. Jag har det ganska bra. Bestämmer mina egna arbetsförhållanden, min egen lön (jo, den kan ju alltid vara högre...) vi får jobba hur mycket vi vill och det gör vi!

Jag lekte lite snickare i eftermiddags och började på mitt hallprojekt. Ja, för alla de människor som designar skoställ måste vara män! Vem i hela världen har 8 par skor, i en hel familj? Vi är två, jag och min dotter Tindra. Inte ens vi två får plats i ett vanligt skoställ. Så nu bygger jag mig ett eget där vi får plats med alla våra skor!

Midnattstimman är här och jag vältrar mig i underbar musik som passar livet just nu.
Kärlek, kärlek och åter kärlek. Jag kan inte annat än fundera och fnittra åt hur det ska gå sen. Jag blir väckt okristligt tidigt varje morgon numera av ett telefonsamtal eller ett meddelande. Jag sitter här på småtimmarna och trivs med musikens toner. När ska vi ha gemensam tid? När ska vi sova? Jag kanske vänjer mig vid att vakna tidigt även en helgdag, även om de fortarande är smått heliga...

God natt från en drömmare!

Et S'il Fallait Le Faire!

För det mesta jobbar vi ganska hårt. I alla fall tycker ju jag det. Det kan också bero på att jag kanske inte är elitidrottare ännu. Det är ju först 2040 som jag skall vara med i OS. Men ibalnd så har vi mellandagar, eller mellanstunder då lite pappersarbete ska fixas, tvättmaskinen skall startas, släpet skall tömmas och fika lite. Just nu är en sådan stund. Vi har precis ätit en sen lunch, vi delar lite choklad (JAA, så jäkla elak bror jag har som åker och köper choklad, hade han trott att jag inte skulle vilja ha eller??) spelar lite och samlar oss inför eftermiddagens bravader då vi ska in till banken, fixa några kontakter i köket här och skriva klart några offerter och liknande.
Vi har det helt enkelt väldigt bra och det är här som min onda Anna poppar upp i huvudet och vrålar med all sin kraft "för sjutton, här kan du väl inte sitt aoch trycka i dig choklad!! Rör på dig" och vem kan njuta då? Nej, jag får helt enkelt fortsätta jobba nnu och ta en mysstund ikväll istället. Kankse göra en rabarberpaj. Eller baka en kaka. Eller så kör ja ginom konsum på vägen hem.... Ja, jag tar och tränar i morgon istället.

Vad jag än får för mig att göra, så har jag musik på. Musik är något jag brinner för helt enkelt. Tyvärr spelar jag inte något instrument själv, förutom blockflöjt i fjärde klass, men det kommer jag inte så långt med längre i musikkretsar. Nej, jag älskar att lyssna på musik, att dansa till den och att sjunga med. Ni anar inte vad bra jag är när jag är ensam hemma. Sjukt bra sångröst just då, speciellt när man kan dra upp volymen liiite för högt. För då hörs man ju inte själv utan kan bara glatt yla med till varje ton.

Självklart är musik även en viktig faktor när jag tränar. Det måste vara rätt beat. Rätt gung. Rätt text. Eller nja.. texten behöver inte vara klockren, men jag blir extra peppad när jag hör en av favoritlåtarna som passa med det stundande humöret. Jag tänker därför nu ge er några exempel;

När jag är på riktigt bra humör där man känner sig otroligt
taggad  på jobbingturen och får lust att ta några sambasteg
och skaka lite på rumpan!

-Allez Ale Olé med Jessy Matador



När jag drömemr om min framtida helt fantastiskt,
sexiga kvinnokropp. Brun, oljig och bara sådär läckert
kurvig och med en kort kort, ja helt otroligt kort kjol!

-Be My Valentine med Svetlana Loboda



När det tar emot, när det gör ont och jag är på gränsen
att ge upp fast viljan, den sega, sega envisheten tar över.

- Bite the bullet med Bullet



Den ultimata tempohöjaren, den perfekta låten att köra
ett intervall till. Låta tramporna på träningscykeln hålla
takten och vräka ur sig de sista krafterna

-Ghost Devision med Sabaton



När jag känner mig nästan oövervinnerlig. Busig i humöret
och vill skutta fram mer än springa.

-Loca med Shakira



Följande låt älskar jag att spela när jag är arg. När det suger fett
När jag vill slänga iväg en trädstam ut i skogen och bara vråla.
Ja, helt enkelt när man är skitsur och behöver extra peppning.

-Sabotage med Beastie Boys